Regnbågsbron
Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.
När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska igen, precis som vi minns dem i våra drömmar. Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar. Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta. Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas...

Adonis var kullbror med Mischa och Tiili. En snäll och mysig herre som alltid tog hand om nykomlingarna i familjen.

Linda fick jag när jag var 13 år och Linda var då endast 11 månader. I över 21 år höll vi ihop och under åren fick Linda även 3 hingstföl.

Två kattsystrar som föddes i ett stall där vi hade hästarna ett tag och dom kom till oss när dom var ca 3 månader.

Snövit och Grållan var två kattsystrar som är födda samma år, men i olika kullar. Snövit var från den tidigare kullen och Grållan från den senare. Ägaren till mamman tog mamman och flyttade och lämnade kattungarna när dom var ca 4-6 månader gamla åt sitt öde. Vi försökte mata dom så gått det gick, men kattungarna försvann en och en tills det bara var två kvar. Då bestämde vi oss för att ta in dom. Dom var då ca 7-9 månader. Vi lockade in dom med en öppen dörr med en snöre fastbundet så vi kunde stänga dörren efter dom och vi lyckades.

Snövit blev snabbt helt tam, men Grållan var väldigt rädd för händer. Vi konstaterade senare att grållan var döv och förmodligen så kan någon ha varit elak mot henne när hon var väldigt liten för att hon inte hört när hon skulle springa iväg. Dom fick det i alla fall väldigt bra hos oss, men hade oturen att få juvertumör båda två. Förmodligen p.g.a. att dom åt p-piller innan dom kastrerades vid 7 års ålder.

En kattpojke som är kullbror med Adonis och Tiili. Han var precis som våra andra katter innekatt, men han älskade att ligga kopplad under sitt favoritträd.

Bobby var min första alldeles egna hund. Han var ett riktigt yrväder hela sitt liv och lämnade aldrig min sida. Han fick total katarakt vid 10 år ålder, men det hindrade inte honom att springa runt och jaga och busa med katterna.

Sissi skaffade vi samtidigt med bobby och det var en tik med humör som snabbt lärde både Abbe och bobby vem som bestämde. Trots det så trivdes hon inte riktigt i en familj med många barn och hundar utan var mer av en ensamhund. Vid två års ålder flyttade hon istället till min farmor och farfar. Min farfar hade precis gått i pension så han behövde något att hålla honom sysselsatt på dagarna. På så sätt var alla nöjda och vi hade fortfarande henne nära inpå oss och träffade henne ofta och hon hade det mycket bra som ensamhund och blev mycket bortskämd.

En tax var kanske inte den hundras som passade in i vår familj, men när ett par goda vänner till mina föräldrar fått valpar på sin taxtik och hade en valp över så fastnade vi snabbt för honom. Vår familj hade varit utan hund i ett år och önskan efter en ny hund var stor och Abbe fyllde det tomrummet och blev en mycket älskad tax i över 14 år.

Jag stod vid din säng i natt.

Jag stod vid din säng i natt,

jag kom för att titta till dig.

Jag såg att du grät och hade svårt för att sova.

Jag viskade försiktigt för att trösta dig när du torkade bort en tår:

"Det är jag, jag har inte lämnat dig,

jag har det bra och jag mår bra.

Jag är här hos dig".

Jag satt bredvid dig när du åt frukost, jag såg när du spillde ut lite kaffe. Du tänkte på alla de gånger du sträckt ut din hand för att smeka mig. Jag var med dig i affären idag, din armar började värka. Jag önskade att jag kunde ta några paket åt dig, jag önskar att det var mer jag kunde göra för dig. Jag var med dig när du besökte min grav idag, du sköter den med sådan omsorg. Jag vill försäkra dig om att jag inte finns där. Jag gick med dig hem och såg när du fumlade med nyckeln. Försiktigt lade jag min tass mot ditt ben, log och sa;

"Det är jag".

Du såg så fruktansvärt trött ut när du sjönk ner i fåtöljen.

Jag försökte så hårt att få dig att förstå att jag stod vid din sida,

att det är möjligt för mig att vara hos dig varje dag.

Jag säger uppriktigt till dig;

"Jag lämnade dig aldrig".

Du satt mycket tyst, sedan log du, jag tror att du då,,,,,

i kvällens stillhet förstod att jag var hos dig.

Dagen är över,,,, Jag ler när jag ser dig och gäspa och säga;

"Gud välsigne dig, vi syns i morgon".

När tiden är inne för dig att gå över till andra sidan kommer jag att springa dig till mötes och välkomna dig, och då kommer vi återigen att gå sida vid sida. Det är så många saker jag vill visa dig, här finns så mycket att se.

Men du måste ha tålamod, lev ditt liv med glädje,,,,,

kom sedan hem för att stanna hos mig.
*okänd*